Nessa var en vanlig hund. Eller.. nästan i alla fall. Hon hade en sjukdom. En sjukdom som gjorde att hennes päls blev helt grön, kletig och hon stank gödsel efter bara några timmar sedan hon tvättat sig. Nessa blev mobbad p.g.a detta. Hon ville hoppa av skolan, men hennes mamma sa bara att hon skulle stå ut. Utan utbildning kommer man inte heller att lyckas senare i livet.

Nessas sjukdom kallades tvätosyndrom och var smittbar. Den kunde smittas genom att ex. ett av hennes hårstrån hamnar på en annan hund. Det finns dock ett botemedel till denna sjukdom, men det är ruskigt dyrt - så dyrt att Nessas familj inte har råd med det.
Nessa plågas otroligt mycket av alla kommentarer, sparkar och att alla ignoreringar henne. Mobbningen. Hon frågar ifall hon får vara med och leka, de andra antingen ignorerar, lägger sig i koma eller går iväg utan att bry sig. På lektionerna säger fröken varannan minut att Nessa måste börja vårda sig, det är inte roligt för oss andra. Men vad tror hon?! tänker Nessa. Tror fröken att det är så kul för henne också?.
Nessa och hennes familj har suttit i möten med rektor, kurator och massa andra personer, till ingen hjälp. De säger att de inte kan ge ut pengar, då alla andra också skulle vilja ha. Och att de ska försöka så gått de kan att stoppa all mobbning. Nästa dag i skolan är det samma sak, ingen lärare bryr sig ett minsta dugg. När Nessa blev omkringad av de tuffa tjejerna i klassen och när de skrek massa kommentarer så gick rektorn förbi - helt uttryckslöst. Han kollade inte enns åt det hållet!

En ny, hemsk, outhärdlig dag väntade. Nessa var påväg till skolan. Hon mötte andras blickar, även vuxnas, som bara stirrade och gjorde äckliga miner av hennes doft. Hon hade ju minst 1 ton lager parfym och andra saker som skulle få henne att lukta lite godare.. Medan hon gick tänkte hon på vad som skulle kunna hända den dagen, och det gjorde hon för att tänka sig bort i en annan värd. Hon hade ingen vän, ingen vän. Hennes pappa hade omkommit för några år sedan, då Nessa bara var liten. Nu var hon 12 år, och hon hade inga syskon heller. Hennes mamma var singel och sökande, men efter att de hade sett Nessa, tvekade de att bli tillsammans med Nessas mamma. Även om Nessas mamma - Ingela - var en underbar tik så ville de inte dela vårdnaden med Nessa. Hennes mamma hade fått ett vaccin mot denna sjukdom då hennes pappa levde, så att hon kunde inte smittas. Då hade de gott om pengar, eftersom hennes pappa hade ett stort företag.

Tillslut kom Nessa fram till skolan och gick till sitt klassrum. Hon satt längst bak i ett litet hörn, och de andra satt så långt ifrån henne som möjligt. Fröken kom in och grimarserade åt Nessas lukt. De andra höll andan hela tiden, det visste Nessa.
- Hej alla barn, nu är det måndag igen. Alla suckade och stönade, måndag, en ny vecka - Usch!
Fröken fortsatte.. Och idag så ska jag välkomna en ny elev, han heter Marc.

Nessa såg hur flickornas ögon var spända av beundran, vem skulle bli tillsammans med denna troliga snygga hane? Men Nessa var inte ett dugg intresserad, här kommer det bara komma ytterligare en som ska störa sig på hennes närvaro.
- Du kan komma in nu Marc! ropade Fröken så att Marc kunde höra henne bakom dörren. Tjejernas ögon spärrades upp, redo att flörta. In kom en hane, och till sin förvåning hörde Nessa hur alla suckade, uschade och grymtade. Vadå, vad är det för fel nu? tänkte Nessa som bara stirrade ner i bänken och klottrade på ett papper. Hon älskade att rita! Nessa kunde inte motstå, hur såg denna hane ut? Varför suckade alla? Hon kollade upp. Och hon spärrade upp ögonen. Han var dödssnygg. Men inte nog med det.. han var aldelles grön - precis som henne! Tjejerna höll för näsan och killarna bara grimarserade. Nessa fångade hans blick och de såg in i varandras ögon, detta skulle bli bra. De hade funnit varandra, detta var meningen med livet. Marc log, jag log tillbaka.